Flaskhalsar i elnätet bromsar Sveriges industriomställning

Stål, kemi, raffinaderier och datacenter står i kö för att ansluta sig till det svenska elnätet. Behovet av el är redan mer än dubbelt så stort som det nätet orkar leverera en kall vinterdag. Hundratals miljarder kronor binds upp i en av de största infrastruktursatsningarna i modern tid. Problemet ligger inte i att producera elen. Det ligger i att transportera den.

Elbehovet växer snabbare än nätet hänger med

Den hittills högsta elförbrukningen i Sverige uppmättes den 28 februari 2018. Svenska kraftnät registrerade då en topplast på 26 700 megawatt under en timme, alltså motsvarande 26,7 GWh. Det är under kapacitetstaket, men inte med någon större marginal.

Enligt Svenska kraftnäts nätutvecklingsplan för perioden fram till 2035 är det efterfrågade elbehovet redan idag mer än dubbelt så stort som dagens topplasttimme, vilken för vintern 2025/2026 landade på 24,8 GWh. Det innebär att det finns en kö, baserad på skillnaden mellan det som faktiskt förbrukas och det som kunderna vill kunna förbruka.

För att hantera denna kö skissar Svenska kraftnät ett tioårigt bygge: ungefär 2 900 kilometer nya ledningar och runt 40 nya stationer. Men det räcker inte att planera att bygga. Det måste också hinnas med.

Regionnätet – det kritiska mellanledet

Mellan de stora stamledningarna och användarnas säkringsskåp ligger ett lager som sällan får uppmärksamhet men som ofta utgör den faktiska flaskhalsen. Ett fungerande regionnät är det som gör att en ny industri över huvud taget kan ansluta sig inom rimlig tid. Det transporterar elen mellan stamnätet och lokalnätet och kan enligt Energimarknadsinspektionen (EI) jämföras med våra landsvägar.

Tekniskt skiljer sig nivåerna åt. Stamnätet drivs på 400 eller 220 kilovolt. Regionnätet ligger vanligtvis på 130 kV. Lokalnätet går ner till 40 kV eller lägre innan elen når slutanvändaren. Stora elanvändare, som industrianläggningar och datacenter, ansluts ofta direkt till regionnätet i stället för lokalnätet.

Det är här projekten ofta fastnar. När en ny fabrik kräver hundratals megawatt räcker det inte att stamnätet har kapacitet. Regionnätsledningen dit måste också ha det, och för det krävs miljötillstånd, markavtal och byggtid. Tillståndsprövning och överklaganden äter upp tid som etableringsplaner inte har råd att undvara. Hela förloppet tar år, inte månader.

Industrins kö: vilka etableringar väntar

Vilka är det då som står i kö? I rapporten Industrins elbehov till 2035 – en kartläggning 2025, framtagen av SKGS (Skogsindustrierna, IKEM, Svemin och Jernkontoret), ges proportionerna. Industrins elbehov väntas öka från dagens 48 TWh till mellan 114 och 130 TWh under perioden 2025 till 2035. För några av branscherna i behov ser tillväxten ut så här:

• Stål- och metallverk: från 7 till 34 TWh per år
• Raffinaderi- och elektrobränsle: från 1 till 32 TWh per år
• Kemiindustri: från 5 till 11 TWh per år

Utöver industrin tillkommer datacenter som egen drivkraft. Svenska kraftnät fick under 2025 in uttagsansökningar på drygt 9 000 MW, där hälften avsåg datacenter.

Kön är alltså inte homogen. Den rymmer både långsiktiga industrisatsningar med klimatprofil och snabbare serverhallsprojekt. Svenska kraftnät konstaterar också att det under 2024 kom flera besked om senarelagda industrisatsningar, vilket försvårar planeringen. För en nätägare som planerar mot 2035 innebär varje sådant besked en ombokning.

Investeringarna och vad de kostar

Det finns ett enkelt sätt att mäta allvaret: följ pengarna. Svenska kraftnät anger i sin nätutvecklingsplan att de årliga investeringarna i anläggningsprojekt kommer att öka från nio miljarder kronor under 2025 till 20 miljarder kronor per år under 2026 och 2027. Det är mer än en fördubbling på två år, i en verksamhet där projekten redan är stora.

Stamnätet är dessutom bara en del. I Swecos Effektrapporten 2025, framtagen på uppdrag av Ellevio, bekräftas scenariot från deras tidigare rapport, Elnätsrapporten 2023, gällande ett investeringsbehov på 945 miljarder kronor för alla nätnivåer under de kommande 20 åren. Där ingår både stam-, region- och lokalnät.

Den angivna siffran blir ännu allvarligare när den landar i tid. Redan i en intervju 2023 uppgav Johan Lindehag, vd på Ellevio, att merparten av investeringarna behöver göras under de kommande tio till tolv åren. Det är där det knyts an till statsfinanserna: en investeringstopp som sammanfaller med försvarsuppbyggnad, ränteläge och andra infrastruktursatsningar. Hur kapitalkostnaden fördelas mellan skattekollektiv, nättaxa och ägarbidrag är en av de frågor som ännu saknar svar.

Vägen framåt för industri och nät

Den 9 september 2025 gav regeringen i uppdrag till Svenska kraftnät att utveckla processen för olika intressenters anslutning till stamnätet. Fokus ligger på kortare ledtider och minskade kostnader. Arbetet ska ske i samverkan med Energimarknadsinspektionen, distributionsnätsägarna och Accelerationskontoret och redovisas senast den 30 april 2026. Energi- och näringsminister Ebba Busch är ansvarig.

Om uppdraget landar rätt kan det förkorta ledtiderna för stamnätsanslutningar och indirekt bidra till kortare ledtider även i regionnäten. Om det inte gör det förblir kön lång och diskussionen om finansiering och tillståndsprövning återkommer, i ett nytt läge, när nästa nätutvecklingsplan ska skrivas.