Statsskulden

Statsskulden växer – men räntekostnaden minskar tack vare starkare krona

Under 2025 ökade Sveriges statsskuld med 93 miljarder kronor och uppgick till totalt 1 244 miljarder kronor vid årets slut. Skuldkvoten steg därmed till 19 procent av BNP, vilket innebär att statens skuld växer i förhållande till ekonomin. Samtidigt minskade kostnaden för att betala räntor på statsskulden till 13 miljarder kronor, eller 0,2 procent av BNP. Den viktigaste orsaken till den lägre räntekostnaden var att den svenska kronan stärktes under året, vilket sänkte utgifterna för den valutaexponerade delen av skulden.

Varför spelar detta roll för statsfinanser och skattebetalare?

Att statsskulden växer innebär att staten lånar mer för att finansiera sina utgifter, särskilt när underskotten fortsätter för andra året i rad. Normalt skulle en större skuld kunna innebära högre räntekostnader och på sikt ökad press på statsbudgeten. Men förstärkningen av kronan har istället gjort det billigare att betala räntor på skulden, vilket minskar trycket på statens finanser.

Den lägre räntekostnaden innebär att staten kan hantera sina underskott till en lägre kostnad än väntat. Den låga skuldkvoten, 19 procent av BNP, är fortsatt låg i internationell jämförelse och ger Sverige en viss marginal för att hantera framtida ekonomiska utmaningar.

Hur kan förändringarna tolkas och vad bör man vara uppmärksam på?

• Staten kan låna mer till lägre kostnad, vilket dämpar de direkta effekterna av växande underskott.
• En starkare krona fungerar som en skyddande faktor mot stigande räntekostnader, men utvecklingen kan snabbt vända om kronan försvagas.
• Efterfrågan på svenska statspapper är stark, även från utländska investerare, vilket tyder på fortsatt förtroende för svensk ekonomi och statens upplåning.
• Statsskuldens löptid ligger stabilt i mitten av Riksgäldens riktvärde, vilket innebär att risken för att staten snabbt måste refinansiera stora delar av skulden är begränsad, men inte obefintlig.

Risker och osäkerheter framåt

• Statens underskott fortsätter att växa, vilket på sikt driver upp skulden även om räntekostnaden nu är låg.
• En framtida försvagning av kronan skulle kunna öka räntekostnaderna snabbt, särskilt för den valutaexponerade delen av skulden.
• Marknadsräntorna kan förändras, vilket påverkar vad staten får betala vid framtida upplåning.

Ökningen av statsskulden är alltså inte ett akut problem så länge kostnaden för skulden hålls nere, men utvecklingen bör följas noga. Den nuvarande situationen visar att valutakursen och investerarnas förtroende har stor betydelse för hur dyrt eller billigt det blir för staten att låna, och därmed för hur statsfinanserna utvecklas över tid.